1800-tals fetto

Önskar jag var levde under 1800-talet. Den periden var seriöst som gjord för mig, enda tillfället i världshistorien som min blekfethet uppskattats. Önskar det var lika sexigt idag.
Eventuellt under 70-talet, då var alla ändå tillräckligt pårökta för ta miste om vad de såg o inte såg.

Var till och börja med asskeptisk till o gå på balen; trerätters middag, lyxiga håruppsättningar och limousin. Men framför allt så är det i prinicp det enda tillfället för mig att få svassa runt i feta långklänningen med massa strass på utan att uppfattas som helt fucked i huvudet, vill liksom inte gifta mig o bli fast med en karl av den anledningen liksom.

Men, när jag o Anna var och provade balklänningar förra veckan så stog det klart för mig: Jag skulle bli balens fetto. Min kroppsform är helt lost i en sån dress och min fettoperiod hör till min barndom, så nej tack.

Btw Anna, du var skitsnygg i din klänning. Dom skulle ha kallat oss Anna och Anna Book. Eller Anna och Petra Mede med fett.
Ett extra btw, jag är inte ett fetto-fetto men balklänningar lockar tydligen fram mina annars tillbakahållna 95 kilo.



Thoughts by Marie