En funderande tönt

Jag har en tendens att hylla mig själv till skyarna, eller varför inte över. Och fastän man inte kan tro det så är det ju så att även en sån bra jävel som jag har mina brister. Kommer troligen fyllas på med fler inlägg på just det ämnet, faktiskt.

Jag har vid flera tillfällen givit mina inte alltid så passande men ack så välkända bitch-blickar och undrat över situationer som jag egentligen vill ska kunna äga rum.

Det kan gälla att en okänd kommer o sätter sig och pratar med en på bussen. Kanske hjälper någon jävel till när man varit smidig nog att halka omkull utanför Nian. Eller så handlar det om den där tjejen på skolan som alltid tycks ta ut svängarna aningen mycket i garderoben varje morgon.

Dessa är rätt ynkliga exempel och jag slår vad om att de allra flesta har ställts inför mycket underligare situationer, men trots allt är den där förvånade känslan där tillsammans med en rad undrande tankar kring
"Jaha, vafan var det där då?"

Det är himla synd att vi alltid tycks vara en sån hög utav funderande töntar och istället inte bara ser det som något normalt.
Men oj, glömde att vi har dödsdom på att Jantelagen följs. Ber så hemskt mycket om ursäkt.

Thoughts by Marie